Dessa underbara skogsturer!

Regnet faller ned vertikalt. På balkongen välter blomkrukorna av den hårda vinden. Jag tittar ut genom fönstret och allt ser grått och blött ut. Stora vattenpölar längs med trottoaren. De sista höstlöven har fallit ned till marken.

Vill man gå ut en dag som denna?

Innan jag blev hundägare, ägde jag knappt en vind- och regntät jacka. Inte konstigt att det inte var särskilt behagligt att gå ut i regnet. Tänk vad mycket tid i naturen jag gick miste om innan hundarna kom in i vårt liv.

Jag sa ofta till min man: "Om vi bara hade hund, då skulle jag gilla att vara ute i skogen. Men utan hund är det så tråkigt, man bara går och går".

Ja, det är sant. Jag tänkte verkligen så. Tog vi oss ut i skogen, så tog det inte lång tid innan jag blev fullständigt uttråkad och det började krypa i mig. Turerna blev varken många eller långa.


Sen kom hunden. Och en till hund. Med hundarna kom även klokare klädinköp. Ordentliga vandringsskor, friluftsbyxor, vindjackor, handskar, bandanas och hela paketet. De där snygga kläderna som jag så gärna köpte, de hamnade bara längre och längre in i garderoben. Nu klär jag mig som en äkta friluftsmänniska.

Och oj, vad jag njuter av de där skogsturerna. I alla väder!


Ja, visst kan det kännas lite motigt när man tittar ut genom fönstret och påminns om det gråa höstvädret. Men i skogen spelar det ingen roll om det regnar. Det är vackert, fridfullt och avkopplande. Hundarnas glädje får mig att le. Varje gång. Det går inte att tröttna på det. Jag tränar alltid inkallning med hundarna när vi är i skogen. Ofta, ofta, ofta. Att se den snabba reaktionen hos Baxter, hur snabbt han vänder om och rusar tillbaka till mig. Den är underbar. Det han gör för en liten bit köttbulle. Och sen far han iväg igen en kort stund innan han återvänder på nytt för ännu en liten bit av köttbullen.


Där och då glömmer jag helt bort att det regnar.

Jag bara njuter av att ha hundar som vill vara nära mig.

Det blir som en glädjefylld lek för oss med dessa små inkallningsövningar.

Och jag tänker på hur mycket de här inkallningslekarna har stärkt kommunikationen och relationen mellan oss.


Sen kommer jag hem och känner mig glad och nöjd. Jag vet att hundarna är lyckliga och tillfreds. De har fått skonsam fysisk träning tack vare den varierade terrängen i skogen. Vi har fått in lite vardagslydnadsövningar, utan att hundarna ens har märkt att vi har tränat. Allt kändes ju bara som en lek.


Utanför fönstret fortsätter regnet att falla. Men jag lägger mig i soffan bredvid mina hundar och ler. Det är underbart att vara hundägare. Oavsett väder.